eternity sunset

Jag glömde ju helt bort att berätta om den underbara flygresan. Lilla jag som är van vid Ryanair kände mig som en bortskämd valp på Icelandair. Underhållning, förfriskningar, benutrymme(!) och så var det ju inte helt fel att flyga i en aldrig döende solnedgång i cirkus 8 timmar. Halva horisonten i svalt lila/blått sken och andra halvan i glödande orange/rött. Det var som man var fångad i en evighet däruppe, jagande solen, men samtidigt stilla i någon sorts oföränderlighet. Magin att sväva ner mellan molnen och segla över Seattle som glöder hett nere på jordskorpan, mörkret som sakta lägger sig och låter lamporna glöda varmt. Och så där, kommer insikten att man har nått sin destination, att man är här i Amerika, livs levande!