det är som när klockorna klämtar, när korthusen faller. när saker bryts ner så försvinner detaljer. på sista stationen, på randen till intet. där jagar vi glimten av hoppet och springer. med sargade händer, ur askan, ur elden. om ljuset är hoppet, ta tändarn och tänd den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar