Har precis suttit och fundelidurat på hur hög man kan bli av riktigt bra sällskap och vänskap. Men också hur låg man kan bli av brutna trådar och plötsliga slut. I undran över varför. Men hur härligt är det inte att kunna luta sig mot axeln på grannen på andra sidan och inte bry sin själ så förbannat. Att bara leva livet, till fullo bara för att ha kul. "moving on"
Härlig dag, härlig dag. Hur underbart är det inte att få prata ut om saker med folk! Hade börjat göra mig ovan av den absoluta kännslan efteråt, så jädrans fri. Men jag har lite som ligger och gnager, Bounce... Jag vill så inte gå ensam, "har du en kompis som heter Anna och är med i körslaget och därför inte kan gå på Bounce? Näää... OCH SÅ HAR MAN DEEEEET!!!! ;PPpp:Pp;;pP:pP;;p
bajs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar